Vet ingenting längre

Erika Enroth / 02 Oktober, 2014 - 13:29 / Hästlivet
1 kommentarer

 

Hallå Babes!


Min hjärna jobbar 24 om dygnet känns det som just nu, i dag protesterar min kropp med att skrika ut sin värk. Borde se det som en varning kanske, att börja ta det lite lugnare, - både psykiskt och fysiskt. Men jag letar å tänker på Sammy hela tiden. Pratar med folk så många ggr/dag och vi alla är lika funderande på VAD det är med Sammy. Hon har varit jätte pigg i helgen, ätit bra och bara hostat nån gång. I förrgår och igår morse var hon inte alls bra, men när jag tog en promenad efter veterinär kontakt och en ny bokad tid, för återbesök redan nu på måndag.

Jag ska ut och gå med henne 10 min i skritt varje dag. Gjorde det igår också, hur pigg som helst - ville trava, då skulle jag låta henne göra det men inte för mycket såklart. Ingen hosta eller något, inte på hela tiden jag var i stallet igår. Igår kväll hade hon ej hostat heller eller låtit ansträngd i andningen så märkvärt. 

I morse när jag kom till stallet så hade hon en hel del mat kvar i sitt slowfeeding nät, hrm.. det var det första jag såg när jag klev in i stallet. Inte likt henne! Men hon låt bra på andningen, hosta inget.. hon fick sin morgonmedicin och ut i hagen - ingenting och jag var kvar i 2 timmar - ingen hosta eller något! Åkte hem och återvände efter ett par timmar, ingen hosta hade skett. Hon stod och åt ur slowfeeding nätet i hagen också. 

Tog en promenad med henne, med min kompis som äger stallet. Sammy vart jätte pigg, öronen framåt och små joggade med jämna mellanrum även denna promenad. Enda som lät på henne var lite tung andning, men inget ansträngande så. Det känns som jag inte vet någonting längre.. ena stunden är hon jätte dålig och den andra märks knappt något?! Återstår att de vad min veterinär säger på måndag morgon om henne när vi ska in till Hästsjukhuset igen. Har väldigt bra kontakt med min veterinär där, vi tänker lika känns det som och han är suverän helt enkelt. 

Fjärilar i magen

Erika Enroth / 01 Oktober, 2014 - 19:59 / Hästlivet
1 kommentarer

 

Go kväll Babes!

Äntligen har jag landat i soffan
efter en fullsmäckad dag, nu mumsar jag i mig grillad karré och sallad. Inväntar Bonde söker fru, får väll se om jag orkar vara vaken hela tiden. Ska bli riktigt skönt med en god natts sömn - förhoppningsvis! 

Det är verkligen svajigt med Sammy's tillstånd, skriver mer om henne i morgon istället. Stod och myste å gosade med min älskade Mánadis en stund i hagen i dag - hon kommer alltid till mig. Aldrig någonsin älskad någon häst så mycket som henne! Hon ger mig fjärilar i magen, helt klart. Hon får mig att tänka positivt och ger mig sån positiv energi. Älskade gumman min! 

Det gör ont !

Erika Enroth / 01 Oktober, 2014 - 06:07 / Att leva med EDS
1 kommentarer

 

God morgon Babes!


Ska börja med att tacka alla som kommit med tips, erfarenheter osv angående Sammy. Så himla fina människor det finns där ute, men som med allt annat så finns ju även dom där "godingarna", som inte är fullt så underbara ;). Men dom får va, lägger ingen energi på dom - har mycket bättre och viktigare grejer för mig.

Jag har suttit här i soffan och även knallat runt sen 05 - då värkte fingrarna och händerna. Låste sig och gjorde verkligen svin ont! Nu känns det något mer okej, men nu är denna kalla årstiden här - min favorit årstid egentligen. Min kropp gillar inte kylan, tyvärr!, Jag fryser som bara den redan, vill bara dra på mig en overall och varma vinterskor. Men frågan är då vad jag ska använda i vinter för då lär jag ju få köra dubbelt eller vara inne på heltid, å det funkar ju inte ;)
 
Lugnt och skönt än så länge hos familjen Enroth, alla sover, här sitter jag i soffan med en riktigt jobbig förkylning som vägrar släppa :( Suck! Varm choklad mumsar jag i mig också, mmm. Vila lite kanske innan det är dags att väcka dom små liven som ska till skola och dagis. 


Kommer ett inlägg lite senare angående Sammy! 

Vår Sammy är riktigt dålig

Erika Enroth / 28 September, 2014 - 08:41 / Hästlivet
10 kommentarer

Här sitter jag och ger snuttan medicin, energi och lite gos !
 

Hallå Babes! 


Varit tyst här men det har sin förklaring också och nu känner jag mig redo att orka skriva här. OBS: Jag har inte skrivit med allt om vår "historia", långt ifrån - detta är bara ett litet utdrag som jag vill dela med mig utav. 

Köpte vår Shettis sto på 16 år, Söndagen den 14/9 (dvs för två veckor sedan). Står i ett luftigt kallstall med 4-5 meter upp till tak. Går ute mycket (8-21), ej möjlighet att ha lösdrift då det går vargar i området. 

Fredagen den 19/9 började hon få en hemsk djup ihållande hosta vid minsta ansträngning. Lördagen var hon värre och hostade större delen av dagen i hagen också, ingen feber och pigg i övrigt.

På måndagen den 22/9 var hos genast sämre, bubblande andning och ihållande djup/stark hosta. Fick tid på Hästsjukhuset i Karlstad där dom gick ner i luftstrupen där dom konstaterade att hon hade en massa slem och vätska i luftstrupen. Hon fick även diagnosen trachealkollaps. Fick Ventipulmin där hon ska ha två pumpslag i fodret - morgon och kväll. 

Onsdagen den 24/9 ringde jag in till sjukhuset igen då hon fått dålig aptit, inte pigg och berätta att ingen förbättring skett. Iofs bara gått två dagar men hon var sämre och det borde hon ej vara enligt Vet. Blir hon inte bättre skulle hon få somna in så vi fick ny tid på Hästsjukhuset i fredags den 26/9 för ny status och ev avlivning. 

Hon undersöktes av en annan veterinär på Hästsjukhuset fredagen den 26/9. Nu var hon inte så pigg, hostade mycket på kliniken och stod även och gapade och försökte få luft. Hon hade ökad puls, rosslade över luftstrupen och lungorna, ökade buk och bröstslag, lite vidgande näsborrar. 

Jag fick inget direkt klarbesked av råd av veterinären men hon tyckte inte hon var så dålig att hon behövde avlivas direkt på plats då hon stod på benen. Utan jag fick några minuter på mig att bestämma mig om vi skulle låta henne somna in eller ta slut på Ventipulminen (15 dagars kur). Beslutade mig att göra detta och se hur statusen blir. Veterinären vill ogärna ge henne kortison då risken för fång är stor. 

Ska kontakta veterinären igen på fredag för att stämma av. Är hon inte bättre är det bäst att låta henne somna in enligt veterinären. Antagligen har hon fått denna allergiska reaktion på HÖ, trots jätte fint års hö! Så nu hänger allt på om vi lyckas häva denna reaktion säger dom, inte alltid det lyckas och då får hon tyvärr somna in. Vill verkligen göra allt för denna ponny. I stallet blev jag tipsad om Sven Lindblom, "Örtmannen" på Sätra Brunn. Kontaktat honom och inväntar svar. Lilla Sammy måste bli frisk! 

Vi köpte denna kanon snälla ponnyn till våra barn som ska ha en läromästare i ridning och körning. Vi alla är så fästa vid henne då hon verkligen är en underbar ponny, på alla sätt och vis. Riktig charmör! Jag gör allt för henne, min hjärna går på högvarv dygnet runt och är vaken flera timmar/natt och i morse gick jag upp 04.50 då jag inte kunde sova mer. Sen dess suttit och läst runt på internet och försöker hela tiden hitta lösningar som kan hjälpa oss. Det tar mycket tid (hela dygnet känns det som), jag är frånvarande från både make, vänner och alla känns det som. Jag hoppas dom har förståelse för mig, gör det inte med flit eller vad man ska säga - vill att vår ponny ska bli frisk! 

Finns det någon där ute som varit med om något liknande får ni gärna kontakta mig antingen här i bloggen eller via min mail: erikaenroth@live.se

En mysig dag

Erika Enroth / 19 September, 2014 - 08:58 / Vardagligt
1 kommentarer

 

God Morgon Babes! 

Frukosten är intagen och tar nu igen mig lite efter morgonens bestyr med påklädning, tjat och stress med barn till skola och dagis. Det tar på mina krafter och direkt på morgonen så, är inte min kropps starkaste sida. Morgonpigg må jag vara men att börja brottas med en trotsig treåring är inget min kropp föredrar direkt ;) Det krampar i både armar, nacke och rygg.

Ska alldeles strax bege mig in mot stan och handla lite diverse. Sedan fixa lite i stallet och med hästarna  
Tänk vad mycket det betyder för mig - går inte att beskriva. Folk i min närhet och framför allt min make märker ju skillnad: Jag är gladare! 

Äntligen klart

Erika Enroth / 18 September, 2014 - 22:32 / Vardagligt
0 kommentarer

 

Hallå Folket! 


Nu är den nya snygga designen klar som kära Bunny gjort - jag är en stammis hos henne och hon gör grymt snygga designer! Nu är jag hemma och det är lite små fix kvar angeående inlägg som saknas i en del kategorier, men det kommer. 

Det har kliat i mina bloggfingrar och nu får dom börja arbeta igen, -äntligen! Jag tycker det är så avkopplande att få skriva av mig här inne. Ventilera mig! Nu blir det skönhetssömn - hörs i morgon.  


Vägen från 132 kilo

Erika Enroth / 12 September, 2014 - 12:03 / Operationen (GBP)
0 kommentarer

Efter att ha fått så många frågor, nästintill varje dag, så tänkte ja att jag delar med mig av detta i ett inlägg här i bloggen. Mitt beslut till operation, tankarna, rädslan, måendet, operationen, livet efter operation o.s.v. Det är långt inlägg, men kan inte förkorta det mer än vad jag gjort känner jag  Läs eller strunta i det!

Jag har varit överviktig sedan tonåren och har sedan dess ”jojobantat”, att gå ner i vikt är en piece of cake, men att sedan stanna där är förbannat svårt. Jag har ätit enligt så många olika dieter så jag har tappat räkningen. Oj nu får jag nog påhopp från väldigt många, det heter ju inte dieter längre, utan livsstil!

Jag skulle genomgå en Gastric Bypass den 27 Oktober 2010, men jag ringde återbud, en vecka innan jag skulle ligga där på operationsbordet. Jag var inte redo helt enkelt, magkänslan sa det och jag ångrar mig inte en endaste sekund att jag ringde återbud. Jag lyssnar alltid på min magkänsla!

Försökte mig på nya livsstiler, men inget som funkade i mer än 2 månader. Nej, jag tog tag i mig själv och gick till Vårdcentralen och bad henne skicka en remiss till Torsby sjukhus för en Gastric Bypass. Jag behöver den hjälpen för att kunna hjälpa mig själv, för att överleva fetman. Fick komma på informationsmöte och fick massor av bra och tänkvärd information av kirurgen, sjukgymnast och sköterska. Dom fick en att tänka ett steg längre, är precis som kirurgen sa ”Vi tillverkar inga fotomodeller!”, tyvärr tror många det som inte vet så mycket om en GBP. Det är ju så enkelt, operera så äter man mindre, säger ju sig självt och så går man ner i vikt och blir så fin! Det kretsar i mångas huvuden vill jag lova. Verkligheten är inte riktigt så mina vänner ;).

Vi som opereras i Torsby får även gå en Dietistutbildning och den är guld värd. Man får veta hur man ska förbereda sig med maten före och efter operationen. Tummen upp för denna utbildning! Man får lära sig enormt mycket om kost i allmänhet, fetter, proteiner, kalorier och hur kroppen fungerar m.m. Jätte intressant och välbehövlig information.

Under tiden som man gick och väntade på brevet eller samtalet med operationstiden så vart man osäker på sig själv, behöver jag verkligen en operation, klarar jag inte detta själv, kommer jag dö, kommer jag dö av fetman om jag inte göra operationen, vill se mina barn växa upp, få orken tillbaka, få en bättre hälsa och så mycket mer. Var så väl insatt i alla risker, vägde för och nackdelar med att göra en operation och att göra en. Ni förstår ju själva nu vilken sida som ”vann”.

före

I Augusti 2013 fick jag hem det efterlängtade brevet, operationstiden! Jag minns och känner glädjen jag hade den dagen. Vart så jävla lycklig, jag var så taggad nu, jag var redo nu! Skulle dricka Modifast 4 veckor innan operation så att främst levern skulle minskas såpas mycket så att kirurgerna såg vad dom pysslade med där inne i magen, p.g.a operationen skulle ske lapproskopiskt (sk. titthål).

”Flytperioden” var rena helvetet, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag var så nära på att ge upp, jag grät, jag hade ångest och jag var så arg på mig själv. Jag la mig tidigt på kvällarna för att undvika vara vaken så mycket och få ”sug” efter mat. Men så här i efterhand är jag så jävla stolt över mig själv, jag lyckades, -jag gav inte upp!

 

innan op

Den 17 September kl.10 skulle jag infinna mig på Operations avdelningen. Jag var inte alls så nervös som jag trodde jag skulle vara men visst fasen var man skakig. Men behövde inte något lugnande när jag kom fram och bytt om o.s.v. Ännu mer stolt över mig! Jag fick oturen att få sitta i ett väntrum för oss som skulle opereras för det drog ut på tiden och kirurgerna skulle ha lunch bl.a. Men strax efter 14 tiden var det äntligen mig tur, och jag rullades in på operation. Jag ville bara kliva av den där britsen, jag ville inte, jag kan detta själv.. men något inom mig skrek på mig och daskade till mig ”Skärp dig nu för helvete Erika, du behöver den här hjälpen!” och så lugnade jag mig och insåg själv, sen så sov jag!

Vaknade till och hörde någon säga ”Erika, du ska få byta säng, du måste resa på dig”. Jag minns inte alls hur jag tog mig till den andra sängen ;). Vaknade till på uppvaket med enorm smärta (efter som jag inte tål morfin fick jag något annat som inte var lika effektivt och stark som morfin), men smärtlindrade en hel del ändå. Jag minns att jag vred och vände på mig, då kom sköterska direkt och gav mig smärtstillande, ingen förbättring, vilket hon såg så hon kom med mer och då lugnade det sig. Efter en liten stund fick jag komma upp och gå på toaletten, röra lite på mig vilket var väldigt skönt. Rullades sedan upp till avdelningen, fick mycket smärtstillande under natten där och var uppe och gick väldigt mycket då jag inte orkade sova p.g.a smärtan och ömheten. Visste inte hur man skulle ligga.

 

avdelning

Dagen efter operation var jag mycket öm, hade ont men mådde ändå bra med tanke på vad man varit med om. Att man inte hade mer ont egentligen, men jag var så glad att det äntligen var över. Nu var jag över på andra sidan! Dagen efter var jag mycket piggare och fick åka hem, vilket var så otroligt skönt. Var samtidigt så rädd för att inte få i mig tillräckligt med vätska och näring. Men det flöt på ganska bra ändå, det var precis som att lära sig äta på nytt. I början fick jag i mig 0,5 dl var tredje timme (vatten mellan måltiderna), små promenader då jag var öm ganska länge, men kom ut i alla fall.

Den första månaden efter var ganska jobbig, allt med att lära sig äta på ett helt nytt sätt, komma in i nya vanor och allt vad det innebar. Samtidigt vara mamma till tre barn, var inte alltid så lätt kan jag säga. Men fått väldigt bra hjälp av maken och min mamma, stöttning och avlastning den första tiden efter operation behövde jag!

pyjamasmys

Efter detta har det rullat på väldigt bra, jag har provat det mesta i matväg och det enda som jag inte fixar är spaghetti, men jag sörjer inte direkt ;). Sedan kan jag inte dricka för surt. Det är väl det och såklart inte ”slänga” i mig maten, en måltid ska ta minst 20 minuter och att man måste tugga extremt noga, till puré! Tänka på att inte dricka till måltiderna, vilket jag har svårt för men det är som sagt en vana det också :). Motionen är jätte viktig, vi opererade kan faktiskt inte ligga i soffan och låta kilona rinna av oss för att vi är opererade. Sjukligt nog är det många som anser att det är de vi opererade gör. Det är en hjälp, till självhjälp! Vi måste kämpa på minst lika mycket som ”alla andra”, så så är det! Det är ingen enkel väg heller som många påstår, men det vet vi alla som är opererade. Vad alla andra tycker och tänker ska man strunta i. Följ din magkänsla helt enkelt och din instinkt, det är ditt liv! Jag är så glad att jag gjort denna operationen som har gjort att jag börjat få mitt liv tillbaka. 

Jag har flyttat hem !

Erika Enroth / 08 September, 2014 - 14:00 / Vardagligt
1 kommentarer

 

Hallå Babes !

Allt väl med er hoppas jag! Här är det ok, haft en riktigt jobbig natt bara pga nacken - den har gjort vansinnigt ont! Ingenting hjälpte verkligen, men jag klandar mig själv för det har varit en fullspäckad helg - men också väldigt underbar helg med massa extra kärlek! 

Nu är det så att jag bestämt mig för att flytta hem - HIT till denna blogg - www.erikaenroth.com - lägg det på minnet, inte så svårt ♥ (denna har jag haft i otroligt många år- dock legat vilande mellan mina flängande och provapå). Jag har provat på olika portaler, varit Toppbloggare, varit på event, annordnat tävlingar, träffat massa trevlig folk och inte fullt så trevliga. Jag tycker man ska följa sin magkänsla och prova sig fram, annars får man aldrig veta. Därav mitt "flängande" mellan portaler osv! Nu har jag hittat hem liksom, jag är en "vanlig" Dagboksbloggare helt enkelt, helt utan några som helst krav från någon. Bloggen är min hobby och jag älskar att skriva, ventilera mig och dela med mig av diverse grejer. Det ska fixas lite till på sidan här så ha lite tålamod tills det är helt klart :) Kram på er ♥

Huvudvärken försvann

Erika Enroth / 05 September, 2014 - 13:01 / Att leva med EDS
0 kommentarer

10634358_1463385277273278_1153531714_n10656307_1463385243939948_1762228697_n

I går vid lunch fick jag en hemskt huvudvärk som bara flög på mig(har alltid molande och tryckande huvudvärk – haft i 2 veckors tid nu – konstant!). Men så skrev min fantastiskt fina vän Jessica till mig som också lever med EDS. Hon är min förebild, henne jag pratar och frågat allt som kretsar kring EDS – hon har verkligen svar, tips och ideér till allt – hon är som en uppslagsbok - svar på allt. Hon sitter även inne med en grym kunskap som hon delar med sig utav. Utan henne.. nä! Riktigt stark kvinna som själv får kämpa i sjukvården pga sin EDS.

Nåväl, hon skrev till mig angående en status jag la ut om min huvudvärk på Facebook. Jag nöp lite försiktigt i skinnet först och främst (samma ställe som bilderna visar), jag fick testa mig fram och inte gå på för hårt! Till slut så gav musklerna med sig lite och jag kunde greppa om lite bättre och hårdare. Då gjorde det ONT, men efter jag gjort detta (nästan runt hela halsen och nacken) och smörjt in med Aloe Vera Heat Lotion runt halsen, nacken och även upp vid käklederna (då mina åker ur led och skapar fruktansvärd smärta- VAR DOCK FÖRSIKTIGT ATT FÅ LINIMENT OCH ALOE VERAN NÄRA ÖGONEN!Starkt och det kan svida och bli riktigt obehagligt! ) så försvann huvudvärken - POFF borta och den har inte återkommit än!Var försiktiga när/om ni testar bara, alla är vi olika men detta funka så jävla super bra för mig. Detta KAN även ge motsatt effekt som yrsel, värre värk osv så var försiktiga när ni provar så ni inte nyper/trycker hårt direkt.  Som sagt, än en gång tacksam för att Jessica finns i mitt liv!

Att leva med värk

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:27 / Ventilerar Mig
0 kommentarer

Hej Babes !

Jag har aldrig varit med om något liknande när det gäller min kropp. Det känns som att jag är inneboende, att det inte är jag som bor där på heltid annars. Jag vet inte hur jag ska förklara, rätt kass på det men ska försöka….

blommor

Jag har sedan i lördags kväll sovit 42,5 timmar, asså det är väldigt mycket emot vad jag brukar. Jag har sovit konstant, inte vaknat något på nätterna, -som jag brukar av smärta. Jag kan se det som både positivt och negativt. För när jag vaknar på nätterna går jag oftast upp och går en sväng här hemma. Nu när jag vaknat vid 06 så har det tagit mig 30-60 minuter att ta mig ur sängen, då kroppen är vansinnigt stel och så öm. Hur ska man förklara så någon att någon som inte dagligen kämpar med kronisk smärta ska förstå? Går det ens? Tror inte det…

Tänk dig.. att du har världens influensa, du vet den där ömma och fruktansvärda smärtan i kroppen man kan få. Plussa på feber, världens träningsvärk, en känsla som om du inte sovit på en vecka… ta DOM känslorna gånger vad ska vi säga, 20 eller är det för lindrigt? Jag önskar att vi som lever med detta och får höra ”ryck upp dig”, ”ut och gå med dig så ska du se att du blir piggare”, -denna lista med påståenden kan göras enorm! Har sagt att jag inte önskar min värsta fiende detta, -men vet ni vad? Jag ÖNSKAR att alla som klagar, hackar och tjatar på oss med denna kroniska smärta och”osynliga sjukdomar” kunde få vara oss i ETT DYGN, tror ni dom klarar det? Jag skulle vilja vara med den personen hela dygnet och så ska jag klämma in kommentarer som ”Ryck upp dig, nu går vi ut och går så ska du se att du blir pigg sen! KOM IGEN!”

Att få höra liknande kommentarer som ovan kan förstöra och gräva ner en person med kronisk värk väldigt mycket. Personen som kläckt ur sig kommentaren kanske inte alls gjorde det för att vara elak, utan tvärtom? MEN vi tänker inte så, för vår vardag med ständig värk påverkar oss så in åt i helvete mycket, -fysiskt och psykiskt. Man kan inte göra det man vill, kanske inte just nu, -det är nog så kämpigt att intala sig. Man får ta dagen som den kommer, man måste fatta en massa sorgliga beslut pga sin värk. Vi söker inte sympati för att vi ventilerar oss på Facebook, Instagram, Bloggar eller vad det nu kan vara.  Allt man vill är att folk, kanske inte förstå för det är väldigt svårt, -om en möjligt? Ska veta att vi kämpar 24/7, ta sig upp ur sängen, vara uppe på benen o.s.v. DET är en evig kamp för många av oss med värk.

I dag köpte jag rosor till mig själv, för jag tycker jag är så värd dom, jag kämpar varenda sekund av dygnets alla timmar. Så en bukett rosor till en fantastisk kvinna, -mig själv. Jag vill ge en ros till alla er som kämpar och som även finns vid min sida, -ni betyder mer än vad ni någonsin kan tänka er!

Så snälla, tänk dig för, -snälla!

Hjälp till att sprida kunskapen om EDS

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:25 / Stöd EDS
0 kommentarer

edsssmycke


 

Jag fick min diagnos Ehlers-Danlos Syndrom (EDS) den 19 Maj 2014. För 1 år sedan visste jag inte vad det var, att det ens existerade. Jag fick detta tips efter mitt ”rop på hjälp” inlägg här i bloggen (finns att läsa under ”dotterns hälsoresa”).

Vi med EDS (självklart inte bara vi) blir bollade fram och tillbaka i vården, det är ingen som ”har hand/ansvaret för oss med EDS”. Ingen! Vi får en massa smärtstillande för att ta bort värken, som inte går bort utan man mår ännu sämre med alla biverkningar då majoriteten av alla som har EDS är medicinkänsliga och reagerar starkt på mediciner. Vi blir skickade till psyk för att vi är nedstämda och deprimerade, det dom inte vet är att vi blir trötta och nedstämda när våra muskler måste jobba tre gånger så mer och hela tiden för att stabilisera upp oss. Vår kropp kämpar hela tiden för att ”hålla ihop oss” då vi inte har så bra ”klister” som håller ihop våra kroppar.

Att leva med en ”osynlig” sjukdom är bland det värsta jag vet. Vi med EDS ser oftast friska ut och får på så vis inte alltid förståelse från sjukvården eller omgivningen. Att inte bli betrodd gör att man får det ännu jobbigare! Det är så ”skönt” nu när man fått diagnosen, det är ett kvitto på att jag inte inbillat mig, att jag inte kämpat i onödan- min magkänsla hade rätt – något var fel!

Detta måste få en ändring, information och kunskap måste spridas och fås, -av både samhället och sjukvården.  Det finns inte så mycket annat att göra efter som sjukdomen är obotlig. MEN kunskapen måste fram och den måste delas vidare. Jag har varit hos flera inom vården som inte ens vet vad EDS är? Chockerande? JA! ”Vad är det?” fick jag en fråga en gång. Det ska inte vara så… 

Nu undrar många av er säkert vad EDS är för något och hur denna fruktansvärda sjukdom yttrar sig. Självklart är det olika från individ till individ. Jag hänvisar därför till EDS Riksförbund, där finns väldigt bra information och där kan ni även läsa mer om EDS Stiftelsen (som jag kommer skänka 60:-/sålt armband till).


Jag hoppas ni vill vara med mig och få en förändring på detta! Dela gärna vidare detta inlägg, Gilla STÖD EDSpå Facebook och framförallt om du vill vara med och stödja forskningen kring EDS - KÖP armbandet. Dom kostar 100:-/st och 60:- av dom går till EDS Stiftelsen. Resten av pengarna går till materialet och porto på det sedan till portot (inkl plastpåse som armbanden skickas i, kuvert och portot). Jag själv tjänar alltså ingenting på detta och det är inte det jag är ute efter, det är endast för att stärka kunskapen om EDS! När allt samlats in för materialet så kommer hela summan gå oavkortat till EDS Stiftelsen.

Hur beställer jag?
Skicka en kommentar här (glöm inte din mailadress) eller Maila mig på erikaenroth@live.se om vilket eller vilka armband du vill köpa ”STOD-EDS” eller ”EDS” (se bild på armbanden högst upp). Du kommer få ett mail tillbaka av mig där du får betalningsinformation. Det går även bra att kontakta mig på Facebook! Om jag ska maila dig, håll utkik i skräpposten också.


VAR MED OCH SPRID EDS KUNSKAPEN!

Med i tidningen igen

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:20 / Lokal Tidningar
0 kommentarer

 


God morgon Babes !

Under BARNmässan så blev jag intervjuad av Joanna som studerar till Journalist. Hon valde att göra en artikel som handlade om min viktminskning, lite om min kroniska värk och om Thindras hälsoresa. I dag är vi med i Länstidningen Värmlandsbygden, den finns att köpa i olika affärer i hela Värmland  Kolla in listan över vart den säljs här. Ev kommer det ut en mini artikel även på den sidan, så håll utkik 

Säffle Tidningen

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:17 / Lokal Tidningar
0 kommentarer

 

Vi i Expressen & GT

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:12 / Expressen & GT
0 kommentarer

 
 


Nu syns vi på både
 Expressen och GT, -HÄR kan ni läsa reportaget och även se videoklippet som Tv4 nyheterna sände under gårdagen. Tyvärr inte många av er som kunde se den, men nu kan ni! In och läs, kolla och dela vidare!

Vi på TV4 Nyheterna igen!

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:08 / TV4 Nyheterna
0 kommentarer

 


God Morgon Babes !

I morse var vi som sagt med på dom lokala/Värmland’s nyheterna på Tv4. Jätte nöjd över inslaget, dock ska jag ”rätta” lite.. hon hade/har inte knölar över hela kroppen, -utan enbart på fötterna :). Men det viktiga är ju att vi fått hjälp, å hur många fantastiska jag fått kontakt med genom inslaget som Tv4 gjorde om oss sist gång, genom bloggen och facebook! Alla har inte varit fullt så trevlig, men majoriteten har varit/är det. Ni förstår inte vad mycket ni betyder, jag hade som jag skrivit innan ingen aning om vad EDS ens var för 6 månader sedan.

Klicka på bilden här överst (på mig) så kan ni se inslaget! 

st tittar runt här inne just nu!

Follow on Bloglovin



I dom Värmländska skogarna hittar ni Mig, -Erika!. Detta är min dagboksblogg - en lagom mix av rosa glitter, beige och svart! Jag är gift, 28 år och mamma till tre barn!

Lever med en medfödd, ärtflig och obotlig bindvävssjukdom, EDS som även två av våra barn ska utredas för. Jag vägrar dock låta sjukdomen "ta över" mitt liv,-kanske inte klarar av att göra allt lika snabbt eller effektivt som en frisk människa. Men jag försöker och gör så gott jag kan även om jag inte lyckas, men jag försöker och det är huvudsaken. Döm inte andra som du inte vet bakgrunden om!

Här inne får du en liten inblick i mitt liv helt enkelt. Följ mig på vägen mot en bättre hälsa, vardagen, tankar, jakten på vårt drömhus, och mycket mer!







Mánadis från Karudstorp
född 2006

Mánadis är ett 8 årigt islands sto som jag föll pladask för. Hon är 135 cm hög och har fyra bra gångarter, vilken häst! Hon är en otroligt snäll, charmig och go tjej. Men hon har även en "bitchig" sida där hon kan moffa upp sig, -speciellt om man kräver något vid ridningen. Annars en underbar tjej att "lunka" och "åka" på, mina barn har ridit henne utan några som helst problem. Barnen kan leda, borsta och "åka runt på henne" utan några som helst problem. Jätte lyhörd!

Hon är den bästa terapin man någonsin kan ha, hjälper mig så extremt mycket med min EDS sjukdom - både fysiskt och psykiskt.

Samantha Fox
född 1998

"Sammy" som hon kallas är ett 16 årigt shettis sto som vi köpte som barnponny/första ponny till våra barn, hon är även inkörd så blir även körning. Sammy är ett otroligt snällt och vackert sto som är 93 cm hög. Visad och utsälld med guld och silver, 40 poäng, fått föl som även de visats med guld och silver och 40 poäng. Har gått som avelssto hos tidigare ägare samt tävlad i agility.