En mysig dag

Erika Enroth / 19 September, 2014 - 08:58 / Vardagligt
0 kommentarer

 

God Morgon Babes! 

Frukosten är intagen och tar nu igen mig lite efter morgonens bestyr med påklädning, tjat och stress med barn till skola och dagis. Det tar på mina krafter och direkt på morgonen så, är inte min kropps starkaste sida. Morgonpigg må jag vara men att börja brottas med en trotsig treåring är inget min kropp föredrar direkt ;) Det krampar i både armar, nacke och rygg.

Ska alldeles strax bege mig in mot stan och handla lite diverse. Sedan fixa lite i stallet och med hästarna  
Tänk vad mycket det betyder för mig - går inte att beskriva. Folk i min närhet och framför allt min make märker ju skillnad: Jag är gladare! 

Äntligen klart

Erika Enroth / 18 September, 2014 - 22:32 / Vardagligt
0 kommentarer

 

Hallå Folket! 


Nu är den nya snygga designen klar som kära Bunny gjort - jag är en stammis hos henne och hon gör grymt snygga designer! Nu är jag hemma och det är lite små fix kvar angeående inlägg som saknas i en del kategorier, men det kommer. 

Det har kliat i mina bloggfingrar och nu får dom börja arbeta igen, -äntligen! Jag tycker det är så avkopplande att få skriva av mig här inne. Ventilera mig! Nu blir det skönhetssömn - hörs i morgon.  


Vägen från 132 kilo

Erika Enroth / 12 September, 2014 - 12:03 / Operationen (GBP)
0 kommentarer

Efter att ha fått så många frågor, nästintill varje dag, så tänkte ja att jag delar med mig av detta i ett inlägg här i bloggen. Mitt beslut till operation, tankarna, rädslan, måendet, operationen, livet efter operation o.s.v. Det är långt inlägg, men kan inte förkorta det mer än vad jag gjort känner jag  Läs eller strunta i det!

Jag har varit överviktig sedan tonåren och har sedan dess ”jojobantat”, att gå ner i vikt är en piece of cake, men att sedan stanna där är förbannat svårt. Jag har ätit enligt så många olika dieter så jag har tappat räkningen. Oj nu får jag nog påhopp från väldigt många, det heter ju inte dieter längre, utan livsstil!

Jag skulle genomgå en Gastric Bypass den 27 Oktober 2010, men jag ringde återbud, en vecka innan jag skulle ligga där på operationsbordet. Jag var inte redo helt enkelt, magkänslan sa det och jag ångrar mig inte en endaste sekund att jag ringde återbud. Jag lyssnar alltid på min magkänsla!

Försökte mig på nya livsstiler, men inget som funkade i mer än 2 månader. Nej, jag tog tag i mig själv och gick till Vårdcentralen och bad henne skicka en remiss till Torsby sjukhus för en Gastric Bypass. Jag behöver den hjälpen för att kunna hjälpa mig själv, för att överleva fetman. Fick komma på informationsmöte och fick massor av bra och tänkvärd information av kirurgen, sjukgymnast och sköterska. Dom fick en att tänka ett steg längre, är precis som kirurgen sa ”Vi tillverkar inga fotomodeller!”, tyvärr tror många det som inte vet så mycket om en GBP. Det är ju så enkelt, operera så äter man mindre, säger ju sig självt och så går man ner i vikt och blir så fin! Det kretsar i mångas huvuden vill jag lova. Verkligheten är inte riktigt så mina vänner ;).

Vi som opereras i Torsby får även gå en Dietistutbildning och den är guld värd. Man får veta hur man ska förbereda sig med maten före och efter operationen. Tummen upp för denna utbildning! Man får lära sig enormt mycket om kost i allmänhet, fetter, proteiner, kalorier och hur kroppen fungerar m.m. Jätte intressant och välbehövlig information.

Under tiden som man gick och väntade på brevet eller samtalet med operationstiden så vart man osäker på sig själv, behöver jag verkligen en operation, klarar jag inte detta själv, kommer jag dö, kommer jag dö av fetman om jag inte göra operationen, vill se mina barn växa upp, få orken tillbaka, få en bättre hälsa och så mycket mer. Var så väl insatt i alla risker, vägde för och nackdelar med att göra en operation och att göra en. Ni förstår ju själva nu vilken sida som ”vann”.

före

I Augusti 2013 fick jag hem det efterlängtade brevet, operationstiden! Jag minns och känner glädjen jag hade den dagen. Vart så jävla lycklig, jag var så taggad nu, jag var redo nu! Skulle dricka Modifast 4 veckor innan operation så att främst levern skulle minskas såpas mycket så att kirurgerna såg vad dom pysslade med där inne i magen, p.g.a operationen skulle ske lapproskopiskt (sk. titthål).

”Flytperioden” var rena helvetet, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag var så nära på att ge upp, jag grät, jag hade ångest och jag var så arg på mig själv. Jag la mig tidigt på kvällarna för att undvika vara vaken så mycket och få ”sug” efter mat. Men så här i efterhand är jag så jävla stolt över mig själv, jag lyckades, -jag gav inte upp!

 

innan op

Den 17 September kl.10 skulle jag infinna mig på Operations avdelningen. Jag var inte alls så nervös som jag trodde jag skulle vara men visst fasen var man skakig. Men behövde inte något lugnande när jag kom fram och bytt om o.s.v. Ännu mer stolt över mig! Jag fick oturen att få sitta i ett väntrum för oss som skulle opereras för det drog ut på tiden och kirurgerna skulle ha lunch bl.a. Men strax efter 14 tiden var det äntligen mig tur, och jag rullades in på operation. Jag ville bara kliva av den där britsen, jag ville inte, jag kan detta själv.. men något inom mig skrek på mig och daskade till mig ”Skärp dig nu för helvete Erika, du behöver den här hjälpen!” och så lugnade jag mig och insåg själv, sen så sov jag!

Vaknade till och hörde någon säga ”Erika, du ska få byta säng, du måste resa på dig”. Jag minns inte alls hur jag tog mig till den andra sängen ;). Vaknade till på uppvaket med enorm smärta (efter som jag inte tål morfin fick jag något annat som inte var lika effektivt och stark som morfin), men smärtlindrade en hel del ändå. Jag minns att jag vred och vände på mig, då kom sköterska direkt och gav mig smärtstillande, ingen förbättring, vilket hon såg så hon kom med mer och då lugnade det sig. Efter en liten stund fick jag komma upp och gå på toaletten, röra lite på mig vilket var väldigt skönt. Rullades sedan upp till avdelningen, fick mycket smärtstillande under natten där och var uppe och gick väldigt mycket då jag inte orkade sova p.g.a smärtan och ömheten. Visste inte hur man skulle ligga.

 

avdelning

Dagen efter operation var jag mycket öm, hade ont men mådde ändå bra med tanke på vad man varit med om. Att man inte hade mer ont egentligen, men jag var så glad att det äntligen var över. Nu var jag över på andra sidan! Dagen efter var jag mycket piggare och fick åka hem, vilket var så otroligt skönt. Var samtidigt så rädd för att inte få i mig tillräckligt med vätska och näring. Men det flöt på ganska bra ändå, det var precis som att lära sig äta på nytt. I början fick jag i mig 0,5 dl var tredje timme (vatten mellan måltiderna), små promenader då jag var öm ganska länge, men kom ut i alla fall.

Den första månaden efter var ganska jobbig, allt med att lära sig äta på ett helt nytt sätt, komma in i nya vanor och allt vad det innebar. Samtidigt vara mamma till tre barn, var inte alltid så lätt kan jag säga. Men fått väldigt bra hjälp av maken och min mamma, stöttning och avlastning den första tiden efter operation behövde jag!

pyjamasmys

Efter detta har det rullat på väldigt bra, jag har provat det mesta i matväg och det enda som jag inte fixar är spaghetti, men jag sörjer inte direkt ;). Sedan kan jag inte dricka för surt. Det är väl det och såklart inte ”slänga” i mig maten, en måltid ska ta minst 20 minuter och att man måste tugga extremt noga, till puré! Tänka på att inte dricka till måltiderna, vilket jag har svårt för men det är som sagt en vana det också :). Motionen är jätte viktig, vi opererade kan faktiskt inte ligga i soffan och låta kilona rinna av oss för att vi är opererade. Sjukligt nog är det många som anser att det är de vi opererade gör. Det är en hjälp, till självhjälp! Vi måste kämpa på minst lika mycket som ”alla andra”, så så är det! Det är ingen enkel väg heller som många påstår, men det vet vi alla som är opererade. Vad alla andra tycker och tänker ska man strunta i. Följ din magkänsla helt enkelt och din instinkt, det är ditt liv! Jag är så glad att jag gjort denna operationen som har gjort att jag börjat få mitt liv tillbaka. 

Jag har flyttat hem !

Erika Enroth / 08 September, 2014 - 14:00 / Vardagligt
0 kommentarer

 

Hallå Babes !

Allt väl med er hoppas jag! Här är det ok, haft en riktigt jobbig natt bara pga nacken - den har gjort vansinnigt ont! Ingenting hjälpte verkligen, men jag klandar mig själv för det har varit en fullspäckad helg - men också väldigt underbar helg med massa extra kärlek! 

Nu är det så att jag bestämt mig för att flytta hem - HIT till denna blogg - www.erikaenroth.com - lägg det på minnet, inte så svårt ♥ (denna har jag haft i otroligt många år- dock legat vilande mellan mina flängande och provapå). Jag har provat på olika portaler, varit Toppbloggare, varit på event, annordnat tävlingar, träffat massa trevlig folk och inte fullt så trevliga. Jag tycker man ska följa sin magkänsla och prova sig fram, annars får man aldrig veta. Därav mitt "flängande" mellan portaler osv! Nu har jag hittat hem liksom, jag är en "vanlig" Dagboksbloggare helt enkelt, helt utan några som helst krav från någon. Bloggen är min hobby och jag älskar att skriva, ventilera mig och dela med mig av diverse grejer. Det ska fixas lite till på sidan här så ha lite tålamod tills det är helt klart :) Kram på er ♥

Huvudvärken försvann

Erika Enroth / 05 September, 2014 - 13:01 / Att leva med EDS
0 kommentarer

10634358_1463385277273278_1153531714_n10656307_1463385243939948_1762228697_n

I går vid lunch fick jag en hemskt huvudvärk som bara flög på mig(har alltid molande och tryckande huvudvärk – haft i 2 veckors tid nu – konstant!). Men så skrev min fantastiskt fina vän Jessica till mig som också lever med EDS. Hon är min förebild, henne jag pratar och frågat allt som kretsar kring EDS – hon har verkligen svar, tips och ideér till allt – hon är som en uppslagsbok - svar på allt. Hon sitter även inne med en grym kunskap som hon delar med sig utav. Utan henne.. nä! Riktigt stark kvinna som själv får kämpa i sjukvården pga sin EDS.

Nåväl, hon skrev till mig angående en status jag la ut om min huvudvärk på Facebook. Jag nöp lite försiktigt i skinnet först och främst (samma ställe som bilderna visar), jag fick testa mig fram och inte gå på för hårt! Till slut så gav musklerna med sig lite och jag kunde greppa om lite bättre och hårdare. Då gjorde det ONT, men efter jag gjort detta (nästan runt hela halsen och nacken) och smörjt in med Aloe Vera Heat Lotion runt halsen, nacken och även upp vid käklederna (då mina åker ur led och skapar fruktansvärd smärta- VAR DOCK FÖRSIKTIGT ATT FÅ LINIMENT OCH ALOE VERAN NÄRA ÖGONEN!Starkt och det kan svida och bli riktigt obehagligt! ) så försvann huvudvärken - POFF borta och den har inte återkommit än!Var försiktiga när/om ni testar bara, alla är vi olika men detta funka så jävla super bra för mig. Detta KAN även ge motsatt effekt som yrsel, värre värk osv så var försiktiga när ni provar så ni inte nyper/trycker hårt direkt.  Som sagt, än en gång tacksam för att Jessica finns i mitt liv!

Att leva med värk

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:27 / Ventilerar Mig
0 kommentarer

Hej Babes !

Jag har aldrig varit med om något liknande när det gäller min kropp. Det känns som att jag är inneboende, att det inte är jag som bor där på heltid annars. Jag vet inte hur jag ska förklara, rätt kass på det men ska försöka….

blommor

Jag har sedan i lördags kväll sovit 42,5 timmar, asså det är väldigt mycket emot vad jag brukar. Jag har sovit konstant, inte vaknat något på nätterna, -som jag brukar av smärta. Jag kan se det som både positivt och negativt. För när jag vaknar på nätterna går jag oftast upp och går en sväng här hemma. Nu när jag vaknat vid 06 så har det tagit mig 30-60 minuter att ta mig ur sängen, då kroppen är vansinnigt stel och så öm. Hur ska man förklara så någon att någon som inte dagligen kämpar med kronisk smärta ska förstå? Går det ens? Tror inte det…

Tänk dig.. att du har världens influensa, du vet den där ömma och fruktansvärda smärtan i kroppen man kan få. Plussa på feber, världens träningsvärk, en känsla som om du inte sovit på en vecka… ta DOM känslorna gånger vad ska vi säga, 20 eller är det för lindrigt? Jag önskar att vi som lever med detta och får höra ”ryck upp dig”, ”ut och gå med dig så ska du se att du blir piggare”, -denna lista med påståenden kan göras enorm! Har sagt att jag inte önskar min värsta fiende detta, -men vet ni vad? Jag ÖNSKAR att alla som klagar, hackar och tjatar på oss med denna kroniska smärta och”osynliga sjukdomar” kunde få vara oss i ETT DYGN, tror ni dom klarar det? Jag skulle vilja vara med den personen hela dygnet och så ska jag klämma in kommentarer som ”Ryck upp dig, nu går vi ut och går så ska du se att du blir pigg sen! KOM IGEN!”

Att få höra liknande kommentarer som ovan kan förstöra och gräva ner en person med kronisk värk väldigt mycket. Personen som kläckt ur sig kommentaren kanske inte alls gjorde det för att vara elak, utan tvärtom? MEN vi tänker inte så, för vår vardag med ständig värk påverkar oss så in åt i helvete mycket, -fysiskt och psykiskt. Man kan inte göra det man vill, kanske inte just nu, -det är nog så kämpigt att intala sig. Man får ta dagen som den kommer, man måste fatta en massa sorgliga beslut pga sin värk. Vi söker inte sympati för att vi ventilerar oss på Facebook, Instagram, Bloggar eller vad det nu kan vara.  Allt man vill är att folk, kanske inte förstå för det är väldigt svårt, -om en möjligt? Ska veta att vi kämpar 24/7, ta sig upp ur sängen, vara uppe på benen o.s.v. DET är en evig kamp för många av oss med värk.

I dag köpte jag rosor till mig själv, för jag tycker jag är så värd dom, jag kämpar varenda sekund av dygnets alla timmar. Så en bukett rosor till en fantastisk kvinna, -mig själv. Jag vill ge en ros till alla er som kämpar och som även finns vid min sida, -ni betyder mer än vad ni någonsin kan tänka er!

Så snälla, tänk dig för, -snälla!

Hjälp till att sprida kunskapen om EDS

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:25 / Stöd EDS
0 kommentarer

edsssmycke


 

Jag fick min diagnos Ehlers-Danlos Syndrom (EDS) den 19 Maj 2014. För 1 år sedan visste jag inte vad det var, att det ens existerade. Jag fick detta tips efter mitt ”rop på hjälp” inlägg här i bloggen (finns att läsa under ”dotterns hälsoresa”).

Vi med EDS (självklart inte bara vi) blir bollade fram och tillbaka i vården, det är ingen som ”har hand/ansvaret för oss med EDS”. Ingen! Vi får en massa smärtstillande för att ta bort värken, som inte går bort utan man mår ännu sämre med alla biverkningar då majoriteten av alla som har EDS är medicinkänsliga och reagerar starkt på mediciner. Vi blir skickade till psyk för att vi är nedstämda och deprimerade, det dom inte vet är att vi blir trötta och nedstämda när våra muskler måste jobba tre gånger så mer och hela tiden för att stabilisera upp oss. Vår kropp kämpar hela tiden för att ”hålla ihop oss” då vi inte har så bra ”klister” som håller ihop våra kroppar.

Att leva med en ”osynlig” sjukdom är bland det värsta jag vet. Vi med EDS ser oftast friska ut och får på så vis inte alltid förståelse från sjukvården eller omgivningen. Att inte bli betrodd gör att man får det ännu jobbigare! Det är så ”skönt” nu när man fått diagnosen, det är ett kvitto på att jag inte inbillat mig, att jag inte kämpat i onödan- min magkänsla hade rätt – något var fel!

Detta måste få en ändring, information och kunskap måste spridas och fås, -av både samhället och sjukvården.  Det finns inte så mycket annat att göra efter som sjukdomen är obotlig. MEN kunskapen måste fram och den måste delas vidare. Jag har varit hos flera inom vården som inte ens vet vad EDS är? Chockerande? JA! ”Vad är det?” fick jag en fråga en gång. Det ska inte vara så… 

Nu undrar många av er säkert vad EDS är för något och hur denna fruktansvärda sjukdom yttrar sig. Självklart är det olika från individ till individ. Jag hänvisar därför till EDS Riksförbund, där finns väldigt bra information och där kan ni även läsa mer om EDS Stiftelsen (som jag kommer skänka 60:-/sålt armband till).


Jag hoppas ni vill vara med mig och få en förändring på detta! Dela gärna vidare detta inlägg, Gilla STÖD EDSpå Facebook och framförallt om du vill vara med och stödja forskningen kring EDS - KÖP armbandet. Dom kostar 100:-/st och 60:- av dom går till EDS Stiftelsen. Resten av pengarna går till materialet och porto på det sedan till portot (inkl plastpåse som armbanden skickas i, kuvert och portot). Jag själv tjänar alltså ingenting på detta och det är inte det jag är ute efter, det är endast för att stärka kunskapen om EDS! När allt samlats in för materialet så kommer hela summan gå oavkortat till EDS Stiftelsen.

Hur beställer jag?
Skicka en kommentar här (glöm inte din mailadress) eller Maila mig på erikaenroth@live.se om vilket eller vilka armband du vill köpa ”STOD-EDS” eller ”EDS” (se bild på armbanden högst upp). Du kommer få ett mail tillbaka av mig där du får betalningsinformation. Det går även bra att kontakta mig på Facebook! Om jag ska maila dig, håll utkik i skräpposten också.


VAR MED OCH SPRID EDS KUNSKAPEN!

Med i tidningen igen

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:20 / Lokal Tidningar
0 kommentarer

 


God morgon Babes !

Under BARNmässan så blev jag intervjuad av Joanna som studerar till Journalist. Hon valde att göra en artikel som handlade om min viktminskning, lite om min kroniska värk och om Thindras hälsoresa. I dag är vi med i Länstidningen Värmlandsbygden, den finns att köpa i olika affärer i hela Värmland  Kolla in listan över vart den säljs här. Ev kommer det ut en mini artikel även på den sidan, så håll utkik 

Säffle Tidningen

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:17 / Lokal Tidningar
0 kommentarer

 

Vi i Expressen & GT

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:12 / Expressen & GT
0 kommentarer

 
 


Nu syns vi på både
 Expressen och GT, -HÄR kan ni läsa reportaget och även se videoklippet som Tv4 nyheterna sände under gårdagen. Tyvärr inte många av er som kunde se den, men nu kan ni! In och läs, kolla och dela vidare!

Vi på TV4 Nyheterna igen!

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:08 / TV4 Nyheterna
0 kommentarer

 


God Morgon Babes !

I morse var vi som sagt med på dom lokala/Värmland’s nyheterna på Tv4. Jätte nöjd över inslaget, dock ska jag ”rätta” lite.. hon hade/har inte knölar över hela kroppen, -utan enbart på fötterna :). Men det viktiga är ju att vi fått hjälp, å hur många fantastiska jag fått kontakt med genom inslaget som Tv4 gjorde om oss sist gång, genom bloggen och facebook! Alla har inte varit fullt så trevlig, men majoriteten har varit/är det. Ni förstår inte vad mycket ni betyder, jag hade som jag skrivit innan ingen aning om vad EDS ens var för 6 månader sedan.

Klicka på bilden här överst (på mig) så kan ni se inslaget! 

TV Debut - TV4 Nyheterna

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 21:05 / TV4 Nyheterna
0 kommentarer

 


God morgon!

Då har vi gjort TV debut, på TV4 Värmland Nyheterna. Klicka på bilden här ovan för att komma till klippet om oss! Var hemskt att både se och höra sig själv  Var rädd att det skulle bli en ”snyfthistoria”, vilket jag inte ville och det visade sig bli jätte bra! Jag är så himla nöjd!

Tänk vad dom kan mixtra med filminspelningar och så, imponerande verkligen. Nå, jag fick ut det viktigaste jag ville med detta i alla fall och Reportern var som skrivet innan, fantastisk!

Ridning är Fysioterapi

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 20:42 / Hästlivet
0 kommentarer

 


I går när jag var hos min sjukgymnast så frågade han mig
 om hur det gick med att vara aktiv när jag har sådan värk 24/7. Jag sa då som det var.. ridningen är jätte bra för mig när jag inte kräver för mycket av mig själv och rider ett för tufft pass. Det fixar jag inte för då krampar det och gör vansinnigt ont! Det var min sjukgymnast som sa åt mig för 5 månader sedan att prova rida igen efter flera års uppehåll. Nu har jag en egen islänning som hjälper mig igenom vardagen, både psykiskt och fysiskt.

Han förklarade även för mig att jag som har Ehlers-Danlos Syndrom behöver vara i rörelse (ej tungt!) så mycket som möjligt. Blir jag stillasittande  eller inte gör så mycket blir jag stel och sedan så knakar och knäcker det över allt, musklerna stelnar/krampar innan man ”kommer igång” igen. Man kan säga att ”klistret” som håller ihop våra kroppsdelar ”stelnar ” fortare på oss med EDS. Därför behövs rörelse vara aktiv men i den mängd man klarar av. Vad har då detta med ridningen att göra? 

JO! Ridning är fysioterapi eftersom hästens rörelser påminner om våra. När hästen rör sig stimuleras musklerna hos alla ryttare, även hos dom som ”bara åker”. Så hästen skapar samma resultat som vid en fysioterapeutisk behandling. Fast det här är roligare och många ser det tyvärr inte som vård. Kroppen är i rörelse hela tiden när man rider, enda gången jag inte har ont i nacken och huvudet är när jag rider! Smärtan ”dövas” på något vis och känns enbart av när jag tar i för mycket eller rider ett för hårt pass. Men detta får man ju prova sig fram, precis som med allting annat.

Jag har både hört IRL – läkare – sjukgymnaster – sköterskor och sett på TV inslag där man vill införa ridning som en behandling. Tror till och med det finns på något ställe? Men att det ska utökas och se hur och vad gott ridningen gör – både fysiskt och psykiskt. Hästarna ger en ett lugn – harmoni.

Så i går sa min sjukgymnast till mig: ”Fortsätt!! RID så mycket du bara kan och orkar. Det är en jätte bra träning.” Jag kan bara tacka honom återigen för han fick mig att ”prova” och rida igen. Jag var röd rädd för trodde det skulle bli värre med smärtan. Men så fel jag hade och han SÅ RÄTT! 

Mánadis från Karudstorp

Erika Enroth / 03 September, 2014 - 20:39 / Mánadis Från Karudstorp
0 kommentarer

 




 
 

Den 17 Juni 2014 fick jag hem denna underbart söta häst på prov. Vi klickade ganska så snabbt och den 24 Juni köpte jag henne, -hon blev min. Jag har henne inackorderad hos en vän 4 km hemifrån och vi storm trivs, allt är perfekt verkligen. Våra barn leker ihop när vi grejar i stallet å rider osv. Behöver inte alls ha barnvakt och planera så som jag var tvungen att göra när jag hade 3,2 mil till förra stallet innan vi flyttade ”hem”.

Mánadis från Karudstorp som hon heter är född 2006, alltså är hon 8 år nu. Hon är 135 i mankhöjd, mörkbrunskäck och 4 lättillgängliga gångare. Hon testade mig extremt mycket i början både från marken och på ryggen, vilket hon insåg ganska så snabbt ändå att det inte var någon idé att bråka med mig - jag vart envisare och den som bestämmer! Nu verkar hon acceptera det, i början stod hon å puffra på mig hela tiden och stod inte stilla på stallgången – nu står hon blickstilla och sover när jag borstar å gör henne i ordning inför ridtur ex. Älskade hästen! Hon är en väldigt trygg och snäll häst så mina barn brukar också få rida på henne, utan några problem (självklart är jag med och leder dom) och att vara med å borsta henne gillar dom verkligen. Det verkar både hon och ungarna trivas ganska så bra med Härligt att vi funnit en sådan häst som hela familjen kan ha glädje utav ♥

BYTT BLOGGPORTAL

Erika Enroth / 27 Oktober, 2013 - 10:48 / Vardagligt
0 kommentarer

 
 
Nu har jag bytt bloggportal och har fört över inläggen här ifrån och till den nya. Ni hittar mig HÄR nu. 
Kommer bli så mycket roligt där, 2014 kommer bli mitt år helt klart! 
Kolla in när jag var med i TV4 Nyheterna, EXPRESSEN, GT och Lokal tidningen på nya bloggen!

st tittar runt här inne just nu!

Follow on Bloglovin



I dom Värmländska skogarna hittar ni Mig, -Erika!. Detta är min dagboksblogg - en lagom mix av rosa glitter, beige och svart! Jag är gift, 28 år och mamma till tre barn!

Lever med en medfödd, ärtflig och obotlig bindvävssjukdom, EDS som även två av våra barn ska utredas för. Jag vägrar dock låta sjukdomen "ta över" mitt liv,-kanske inte klarar av att göra allt lika snabbt eller effektivt som en frisk människa. Men jag försöker och gör så gott jag kan även om jag inte lyckas, men jag försöker och det är huvudsaken. Döm inte andra som du inte vet bakgrunden om!

Här inne får du en liten inblick i mitt liv helt enkelt. Följ mig på vägen mot en bättre hälsa, vardagen, tankar, jakten på vårt drömhus, och mycket mer!







Mánadis från Karudstorp
född 2006

Mánadis är ett 8 årigt islands sto som jag föll pladask för. Hon är 135 cm hög och har fyra bra gångarter, vilken häst! Hon är en otroligt snäll, charmig och go tjej. Men hon har även en "bitchig" sida där hon kan moffa upp sig, -speciellt om man kräver något vid ridningen. Annars en underbar tjej att "lunka" och "åka" på, mina barn har ridit henne utan några som helst problem. Barnen kan leda, borsta och "åka runt på henne" utan några som helst problem. Jätte lyhörd!

Hon är den bästa terapin man någonsin kan ha, hjälper mig så extremt mycket med min EDS sjukdom - både fysiskt och psykiskt.

Samantha Fox
född 1998

"Sammy" som hon kallas är ett 16 årigt shettis sto som vi köpte som barnponny/första ponny till våra barn, hon är även inkörd så blir även körning. Sammy är ett otroligt snällt och vackert sto som är 93 cm hög. Visad och utsälld med guld och silver, 40 poäng, fått föl som även de visats med guld och silver och 40 poäng. Har gått som avelssto hos tidigare ägare samt tävlad i agility.